Helgen
Skitcool marknad med konstnärliga t-shirtar, kläder och väskor och accesoarer. Samt mat från olika nationaliteter, accessoarer och en del vintage. Trevligt sätt att spendera eftermiddagen och det krävdes REJÄL viljestyrka att inte köpa... typ nåt från varje stånd ^^
Me like !!
Happy Birthday Julia !
början av kvällen...
senare på kvällen... (:
Another week has gone by...
En vecka har gått...
Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid saker. Och vad ännu konstigare är att saker som var tråkiga/jobbiga/allmänt störiga plötsligt inte är irriterande som skavsår på tårna, utan mer som en väldigt slö flugas surr. Kanske beror allt i grund och botten på attityd eller annan skit som alla livscoacher försöker tuta i en, eller också så kanske folk äntligen uppskattar och inser hur jävla bra jag är [...]
I måndags fick jag nytt schema, och upptäckte med glädje att alla Blondies fortfarande går i samma klass, förutom Nandi som bytt till MBE-kurs. Och, icke att förglömma har vi samma lärare. Vi kan kalla honom Snygg-Andreas. För han heter så.
Blondies: Alex, Julia, Louise, Kristina, Johanna, jag, Nandi och Finn
I tisdags ... minns jag bara att jag gjorde pre-test för CAE. (Om man vill göra testet och gå en förberedelsekurs måste man göra ett mini-test innan för att se om man platsar i klassen) Det var rätt svårt. En läsförståelsetext handlade om kycklingar och skärmskäckare. (wtf??)
I onsdags snöade det så hela landet fastnade igen i "snökaos" och alla tågen var sena och fullknökade.
Snön smälte dock framåt eftermiddagen. Men tydligen snöade det tillräckligt mycket för att Julia inte skulle kunna komma tillbaka till London från Swindon (ungefär vid Bristol).
Nästa Newsletter ska handla om Alla Hjärtans Dag och därför kände sig Snygg-Andreas manad att läsa upp två artiklar han hittat i Independent för mig, Finn och Alex. Den första handlade om kyssar. Den andra beskrev i detalj vad kvinnor gör som får män upphetsade. Som sagt; Andreas, Finn, Alex och jag in the room... haha.
Efter skolan gick jag, Nandi, Catia, Julie och Bruna till en restaurang i Chinatown. Sedan på vägen till tuben blev vi utslängda ur en leksaksaffär för att Catia & co lekte med djurformade visselpipor. Haha.
Sedan skrattade vi åt den stora, plastiga Ripleys-gubben som dansade. Det visade sig vara en liten colombiansk tjej (!) 
Torsdag var dagen då vi gjorde ett politiskt test (amerikanst) på internet och Alex och jag hamnade i vänster-spalten nära Gandhi. haha. Jag skänkte pengar till offren i Haiti den dagen. Slog det mig nu.
Anyhow, ahyway så gick vi till Covent Garden på rasten och lyssnade lite på opera från nedre Piazzan, tillbaka till skolan där vi genomled ännu en tråkig föreläsning. Denna gång fick vi se en 10 minuter lång instruktionsfilm om hur man gör te på rätt sätt, från 1941. (Tyvärr var inte föresläsningen slut efter de 10 minuterna dock...) Ett sådant baltande och blättande!!
Från halv fyra till halv sju kollade vi på "Crash" , en amerikansk film om rasism från 2006. Om ni inte sett den så GÖR DET !!!
Fredag var Julias 19-årsdag så efter skolan åkte jag och köpte en present till henne, (glittrande armband "for the young, sparkling you" eftersom hon hade en kvarts-ålderskris)
På kvällen hade hon party i studentboendet (Residence) och vi åt, drack, pratade , umgicks, hade trevligt, åt rosa tårta med prinsessor på (Prinsess-tårta hehe) och dansade. Vid två-tiden åkte Nandi och jag hem till hennes lägenhet (yes, hon hyr egen tillsammans med en roomie från värdfamiljen hon bodde i fram till jul och yes det är tur för mig att vi är riktigt tajta) Äntligen fick jag sova i en riktigt skönt säng!! Klockan 4, men ändå...
Frozen Britain
Eftersom natten till söndagen var hemskt kall så trängde jag och Catia ihop oss i bäddsoffan inne i Winny och Carolinas rum, där värmeelementet stod, vi bäddade med fleecelakan och flitar Catia haft med sig från Portugal.
Vid 9-tiden vaknade jag och rumlade in i mitt rum med täcke och allt (det var möjligt att vara där inne för att elementet var på på morgonen (men inte på natten !?) ) och slumrade en stund.
När jag sedan hörde min Wicked Hostmother komma in på sitt kontor rusade jag ner, fortfarande i pyjamas (gäller att passa på när hon väl är på kontoret) och sa att det hade varit hemskt kallt i natt.
Försökte förklara att det varit så kallt att det inte ens gick att vara i rummet och att vi klämt ihop oss i rummet med värmaren, men hon sa bara att det är ju kallt ute nu. Dessutom tillade hon bitchigt att ingen minsann sagt nåt om det tidigare, underförstått att jag bara gnällde.
Men kunde vi kanske få en värmare var åtminstone? Inte det, nej. Men fönstret blåser in så rysligt, det är det som gör det så kallt. Ja, det är ett gammalt hus, och vissa har inte ens el, javisst det stämmer.
Du kommer upp, okej.
Hon, hennes hund och son klampade in i rummet, hunden sniffade på allt och ungen glodde. Nejmen det var väl inte så farligt, tyckte hon, nej det är väl klart eftersom elementet var på. (Värmen är på till kl.23 - det räcker väl ?!) Hon sa att jag skulle få en flit till.
En sketen filt räcker inte åt en svensk viking och i sann överlevnadsanda som skulle gjort han från Hajk tårögd av lycka började jag isolera, täta och ... tejpa.
Det som syns här under är fönstret med en handduk i springan där fönstret delar sig så man kan skjuta upp det, tidningar, kartongbitar och papp-påsar, samt en filt. Det är den som är brun. Jag kan se hur den rör sig när vinden blåser in, men det gjorde enorm skillnad. 
Jag åkte även ut (ja, Oxford Street hihi) och inhandlade följande överlevnads-kit:
* En varmvattenflaska från Boots
* En varmvattenflaska i hållare från Primark
* Fleecefilt Primark
* Kaffe (brygg) från M&S 
Här skulle jag minsann inte behöva frysa nåt mer !
Fyllde flaskan, låg och läste och skulle sova, när fläkten från köket slutade surra och elementet fick helt eget liv (= det går inte att justera med knappen) och var på full fräs hela natten. (Vi hade, på mitt initiativ "Studenter förenen eder!" fått Jo att fatta att det var för kallt och hon sa att hon skulle ha på elementen hela natten tills det blir varmare ute). Mysigt, varmt och skönt skulle man kunna tro.
Men icke ! 800 grader rätt i huvudkudden och jag låg och svettades som en broiler hela natten.
Så kan det gå.
Örnen har landat, än en gång
Det är ju fantastiskt när saker och ting fungerar utan strul. Var förbredd på mycket förseningar och att inte kunna åka tåg direkt till Brentford från Gatwick, men allt gick bra och planet var t.om. tio minuter tidigt och Ryanair fick spela sin fanfar. (Tror fortfarande på teorin att Ryanair fuskar med tiderna och säger att det förväntas ta längre än det faktiskt gör bara för att få spela sin fanfar)
Fick t.o.m. en tågbiljett direkt från Gatwick till Brentford, och behövde knappt vänta länge alls.
Kom fram till huset, möttes av "värdpappan" som inte ens hälsade (han hade väl inte märkt att jag varit borta), och Winny och Carolina. När Catia hade landat åkte vi till tube-stationen för att hämta henne.
En kvart senare ringde hon och sa att hon redan var hemma. Och träffat sin nya rumskamrat...
... en 22-årig tjej från Sydafrika, som kom bara lite innan mig, som rest till London via Hong Kong och Bryssel och fått sitt bagage förlorat. Från 36 gradig värme till typ -5.
Natten skulle visa sig den KALLASTE jag nånsin varit med om. Eftersom jag sover vid fönstret, och fönstret är ca 750 år gammalt och släpper in så mycket kalluft att jag kunde kända vinddraget och var genomfrusen under två tjocka täcken och tre filtar. Elementet var avstängt, eftersom de stängs av efter kl. 23...
Det slutade med att jag och Catia sov i bäddsoffan inne hos Winny och Carolina, där den enda värmaren var, under tre täcken etc.
Uschaaaaaan !!!
Update
Jag har insett att jag inte bara är hopplöst dålig på att blogga regelbundet - men även på att ta kort (inte så att korten blir hopplöst dåliga... eller kanske lite så förresten..., men att jag aldrig tar några kort!) !! Hur dumt är inte det?!
Hm, här kommer några bilder jag snott på olika håll (de snygga svartvita är helt och hållet Louise skapelser) som får berätta de senaste veckornas historia...
När jag går över bron (a) måste jag alltid stanna till ett ögonblick och förundras
Vart jag än ska upphör jag aldrig att förvånas över människor...
Ibland gillar jag att sitta i en tunnelbanevagn och fundera över vilka alla människor är, vart de ska, var de kommer ifrån och vad de tycker om
Det är svårt att känns sig mer instängd och fången än i en överfull tunnelbanevagn där det knappt går att andas, men alltid på väg
Familjen kom på besök i november, det kändes konstigt att för första gången stanna kvar när de åkte hem.
Men ändå var det som om staden blivit mera min och kanske börjar jag slå rot på något vis
Nandi - my partner in crime
Låt oss säga att jag jobbar på det...
"We are Family"
Det var ett tag sedan, men här kommer en bild på 70-talsfesten på The Weir (som Winny, jag och Catia var "nerbjudna" till) ! 
"Värdföräldrarna" ¨på var sin sida, jag, Winny och Catia
Happy Halloween?
Winny, jag, Julie och Catia, på väg mot Piccadillly Circus
Wicked Witches
"London Moves Me"
Vad händer i London? Hm, jaa varje veckodag tar jag tåget in till skolan, lär mig lite mer engelska (?), studerar British Society Trough Film samt skriver dåliga artiklar för skolans Newsletter ^^
Sedan tar jag tåget hem, ibland med mina roomies, ibland själv beroende på schemat, och har jag tur står min middag från restaurangen och väntar på mig. Life is good. Speciellt nuförtiden är maten suverän, eftersom det oftast är den Franske Kocken som lagar våran mat. Fish&Chips varje dag är ett minne blott.
Men löven vissnar här med och vindarna blir kallare samtidigt som framtidsångesten smyger sig på.
Vad håller jag på med? Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag studera och var??
I torsdags kväll "skolkade" jag och typ resten av klassen från sista iLab-lektionen (om någon har läst inlägget om iLab på www.londoncalling-mindthegap.blogspot.com så vet ni vad jag menar) och tog tuben till Trafalgar Square där det visades en film utomhus, gratis! På själva squaren, så att säga :)
Filmen, London Moves Me, var hopklipp från gamla filmer ur arkiven och handlade om Londons transport genom tiderna, men början från 1890-talet, fram till nu , med bilar, båtar, underground och cykel och skateboard. Det var en sällsam upplevelse att se hur mörkret föll och stjärnorna trädde fram, samtidigt som vi satt tätt ihop för att inte frysa ihjäl och skrattade åt en sekvens ur instruktionsfilm från 60-talet som talade om hur man skulle använda biljetten för underground. ("Easy in - easy out! Lift it up!")
Vi satt, förvånade och sa "Vi är här! I London!! På Trafalgar Square, mitt i filmfestivalen!! Detta händer verkligen!!" :)
Jomenvisst, livin' the dream! Även om det är mycket drama i och omkring restaurangen... så att säga. ;)
Harrods & Hyde Park
Nandi och jag åkte till Harrods...
Posing vid choklad/kaffe/te - avdelningen:
Nandi visade mig Diana-fontänen (inte det officiella namnet, skulle jag tro) som ägaren till Harrods (= pappan till chauffören och Dianas älskare) uppfört. Lite skumt är det allt;
"Go Sandra - it's your birthday!"
Yes indeed min 19:e födelsedag började inte som alla tidigare med sång och presenter på sängen, men väl ett gulligt kort från min roommate Julie ! (det med muffinsen)
Vidare till skolan för min enda lektion, där det hade kommit ett paket till mig från Mutti som innehöll, inte bara kläder och annat jag efterfrågat, utan även flera kort och sedlar! (Ett paket som jag för övrigt släpade runt hela Oxford Street dit Julie och jag gick efter lunch för att shoppa lite till kvällens party - but hey who's complaining?!)
I avsaknad av födelesedagstårta köpte jag mig själv en äpple&kanel-muffin på Starbucks till mitt kaffe (som var så hett att jag fick brännskador av tredje graden i hela munnen och knappt kände någon smak alls efter första klunken).
På kvällen gick vi ut ett gäng och åt på en indisk restaurang;
(Jag, Finn och Kristina)
Sedan vidare till puben King's Arms ...
och till sist till klubben Pacha! Mycket najs!! :)
En minnesvärd födelsedag även om jag saknade er därhemma (och de som är ute på vift!)
Tack allesammans för en trevlig födelsedag!!!
Just an ordinary day ... (NOT!)
Open only from 14th September till 7th October - and inside is actual props from the set! Such as Glynnis, the turkey with funny glasses, the GellerBowl-prize (with the Troll on) and THE COUCH! (Now entirely sure it was the real one though... )
And the frosting on the cake was not the 30 minutes standing in que waiting to get in but the voucher Julia and I had printed from the internet that gave us FREE COFFEE!! (Finally proper filter coffee ! For a non-coffeeholic that would be like having a restaurant meal after eating micoheated readymeals for weeks)
COOL!!
I know Ronja... you want to kill me. And that's ok. Just let it all out, hon :)
Portobello
Här samsas de mest udda "antika" föremål såsom silverkannor och bokstavsstämplar med gamla brosher och ringar, cool-fula kläder, en butik full med smurfar, Hello Kitty, Simpsons- prylar (m.m.) för alla samlare, crêpes med Nutella sålt från gatustånd, mer mat från olika hörn av världen tillsammans med Starbucks och The Body Shop. Här fanns också folk från hela världen, och på varje engelsktalande person går det minst 10 "turister". :)
(Hur lång tid tar det förresten innan jag upphör att vara turist och blir en äkta "London-bo" ?? Är det när jag har lämnat ett prov på mitt urin (se tidigare inlägg), eller när jag hittat mina egna små ställen i staden, eller när jag är en del av stadens mentalitet och stil (som är...?) eller när jag visat runt en vän för första gången, när jag tagit mina certifikat, lärt mig att gilla öl eller gått på en äkta pub-runda? Eller när jag kan skämta om den brittiska kulturen som vore den min egen? Hursomhelst tror jag nog jag är en bra bit på vägen redan !)
Vid halv fem-tiden skildes vi åt och Julie och jag tog tuben till Hammersmith, där vi besökte högkulturella brittiska platser såsom HMV, New Look, Sainsbury's och Primark.
Sedan tog vi bussen hem istället för tuben och, från övervåningen, såg vi två museer (Musical Museum och Steam Museum) samt att Chiswick (närmaste "förorten") är jättestort!! :)
Väldigt trevlig dag, förutom att jag fick fish and chips både till lunch och kvällsmat. Jag gillar inte ens fish and chips! Men vad gör man inte för att passa in, eh?! :P
Förresten - Arivd - så såg jag Bill Bailey idag, i Hammersmith!! (Men jag vågade inte ta ett foto :P)
Ching Chang!
Ching Chang, Jag och Carolina på tåget till skolan
Museum & McD
Julie och jag åkte till Natural History Museum efter skolan i fredags.
Här är jag och Charles Darwin:
Tyvärr så påminde det hela lite för mycket om en sen fredagslektion med en viss lärare på Platen (...) så vi gick därifrån rätt snart.
Efter en kaffe på Donken upptäckte vi en hel del mysiga, coola små affärer i Hammersmith. (T.ex. hittade jag en sparbössa i form av en lila hippebuss, för att bara nämna något!)
På vägen hem tänkte vi registrera oss hos doktorn, det måste man tydligen göra, men jag hade glömt passet hemma så istället fick jag hjälpa Julie fylla i diverse mer eller mindre releventa frågor. Efter att personalen varit lika otrevlig som hemma fick vi veta att jag kan registrera mig på måndag och att den lilla behållaren Julie fick var till för urinprov. Mysigt.
På kvällen upptäckte jag en brittisk sitcom som heter Off the Hook som jag kollade på på bbc.co.uk/iplayer innan jag däckade före midnatt. Av ren utmattning.
Livin' the dream... :)
Soho!
På lunchrasten gick vi till ...
CHINATOWN!
Clarence från Sydkorea tog oss (=mig och ett gäng ur gamla klassen) till en koreansk restaurang, Arang (vid Piccadilly Circus) - han hade redan bokat bord och allt! :)
Holländsk tjej och Clarence
Louise (Danmark) och Finn (Tyskland) 
(Finn var tvungen att dricka mycket för att skölja ner all Knoblauch som var i hans mat :D )
Eftersom det var Louise födelsedag idag så gick vi, ett gäng, återigen till Soho för att äta på Busaba Eathai, väldigt trevligt ställe! (Dock tyckte jag lite synd om personalen när 12 stycken skulle betala separat med ojämna pengar och det inte gick ihop... samtidigt som kön utanför växte) 
Louise = Birthdaygirl!! och Nondie (Holland)
Christian (Österrike) och Finn
Yes det var coolt! Eller som min kära vän Kristina älskar att säga; Coolio!!
Dagens inte- så-klockrena-citat:
" What's good for a starter?" (Jag & Kristina letade en billig lunch på koreanska restaurangen)
" Korean food don't have starters..." (Clarence)
"Just a question; did you have that all planned or did you just make it up as you went along?" (Jag till min nya lärare Andreas efter hans briljanta Lecture on Stories, impad av hans acting-skills)
" Well, yea, I have done it before... I was just telling a bunch of stories really" Andreas
(Hmpf. Men visst - dumma frågor får dumma svar. Serves me right för att jag skulle visa mig intresserad!!)
"That's a big bag." (Clarence (?) till Finn, som hade en stor väska)
" Yes. It is." (Finn. Som hade en stor väska)
"We mainly eat rice in Korea. Breakfast, lunch, dinner..." (Clarence upplyste oss andra okunniga)
"That is spicy!" (Clarence om maten)
" You eat spicy rice for breakfast?! " (Oidentifierad man)
"Take me down!" (Finn vill gärna bli visad lite coola Taekwondo- moves av Clarence)
" I like it dirty!" (Finn, till mig angående att slåss på gatorna i Tyskland à la Taekwondo)
(Ska tilläggas att allt detta utspelade sig i Gay-delen av Soho under tiden jag och Kristina fnittrade hysteriskt)
"I learnt a new word today - it's spelled L-U-R-V-E. It means love but more "luuuuuurve" (Jag till intresseklubben)
" Ach so, more dirty!!" (Finn igen)
På det hela taget - en bloody-fucking-tastic dag, ("som de säger over here!!)
Brentford en tidig lördagsmorgon
- mitt rum har fönstret längst till höger - bakom den utstickande skylten!
På min väg till tåget:
Bibblan:
Minnesplats över soldater från Brentford som dog i WW1 & WW2:
Kyrkan:
Weird Wednesday
Tåget var försenat, och halvvägs dit fick vi veta varför. Någon hade hoppat framför ett tåg på spåret tidigare under dagen...
Många existensiella frågor flög genom mitt huvud och plötsligt saknade jag Filosofiska Fredagsklubben väldigt mycket. Tanken på att jag och Carolina satt försenade på tåget till vårt party på grund av att någon annan valt att hoppa framför tåget och ta sitt liv var för stor för att ta in.
Än en gång förundrades jag över hur saker och ting hänger ihop och påverkar varandra.
Det känns lite smått makabert att lägga upp en party-bild efter att ha berättat detta, men det är vad vi gjorde; åkte till partyt och försökte ha kul.
Terrific Tuesday!
Idag började jag kl. 9, hade lektion med Thea och hela klassen till klockan 12 (det handlade om arkitektur = inte mitt specialområde) , men det var riktigt kul. Vi delades in i grupper och skulle designa ett nytt "landmark" för London inför kommande OS. Mitt, Johannas och Kristines förslag "The Church of Reflection" fick hela NOLL röster, men som jag sa så är inte arkitektur min starka sida :P
Efter lektionen blev jag och några till framkallade till Thea som sa att hon tycker att vi är tillräckligt bra för att flytta upp till nivå 7 = advanced! Det finns tydligen ingen klass just nu så kanske får vi bli en egen liten klass!
Efter lunch åkte jag och några från min klass och Julie (rumskompis) till Covent Garden och kollade på en man "street-performer-manager" eller vad han kallade sig själv, som hade tvingat upp fem stackars turister att dansa fåninga (av honom koreograferadde) danser till YMCA. Mycket underhållande!! (Inte för den stackars mannen som vann dock , som vann en kyss av managern! Bläääääääää)
Efter det åkte vi tillbaka till skolan för den mest intressanta lecture man kan tänka sig. Varje vecka är det ett nytt tema och en ny lecturer och idag hette han Hassan Al-Calaph och han talade om studentupproret i Paris 1968, komplett med musikvideor av Rolling Stones och Pink Floyd.
Jag träffade mina roommates och vi tog tåget hem. Handlade lite mat på den lokala supermarketen som heter Morrisons, och åt sedan en otroligt god middag bestående av pasta med tomat och en stor bit vitlöksbröd. Maten blir bara bättre och bättre för varje dag som går! Om jag inte hittar den där promenad-stigen snart så kommer jag inte komma ombord planet hem!! :)
Vid 8-tiden kom den fjärde tjejen, hon heter Ching-Chan (stavning??) [tjing-tjan']. Hon pratar väldigt lite engelska och för att få henne attt förstå att Jo skulle komma upp och ge henne ett eget rum (eftersom det fanns ett tomt var det onödigt att hon delade med Julie redan nu) och komma upp med nyckeln. Carolina var så pedagogisk och visade med gester att jag knappt kunde hålla mig för skratt.
Ching-Chan var ledsen ett tag, men sedan blev hon glad igen. Hoppas hon träffar lite kompisar imorgon. (Vore konstigt annars eftersom det typ är lika många asiater som alla andra nationalieter tillsammans på skolan!)
Efter mycket om och men kom jag och Carolina fram till att vi ska gå på ett EF-party ikväll, och jag satt en halvtimme minst framför datorn för att försöka hitta den bästa nattbussen hem.
Jag blir mer och mer data-nörd varje dag här och jag hittade bästa rutten tillslut = ingen väntan ute på nån läskig busshållplats. :)
Livin' the dream!!
Manic Monday
Började klockan 12:30, precis som Julie,så vi åkte in tillsammans till 12 för att träffa Carolina för lunch (hon började kl. 9)
Men innan dess gick jag ut på en liten upptäcktsfärd och hittade det mysigaste biblioteket jag någonsin sett!! (Bild kommer inom kort)
Så jag gick in och skaffade mig ett bibliotekskort. För att få det var jag tvungen att visa upp ett brev från skolan som intygade att jag bor och studerar här, samt bevis på min signatur (= mitt visa-kort).
Sedan fick jag slå mig ner och fylla i en blankett med person-och kontaktupgifter.
Glad i hågen lämnade jag in den ifyllda blanketten till damen som hjälpt mig (som för övrigt pratade precis lika artigt och brittiskt och trevligt som på alla hörövningar vi fick höra i skolan) undrade försynt om jag verkligen var en "Mrs". (Här är de tokiga i titlar - de står t.o.m. på bibliotekskortet! Hm, undrar om man måste ansöka om nytt kort om statusen ändras...) Jag fnissade nervöst och erkände att nej, jag är inte gift. (Även om man kan fråga sig varför?? ) Då undrade hon om jag var en "Ms" eller "Miss". (ööööh... va?)
Tydligen är det så att man inte bara kan vara "mrs" eller "miss" utan även "ms" som kan betyda både "miss" och "mrs". Det är liksom lite mer hemligt, som jag förstod det.
Mitt kort fick jag till slut och färgen är - passande nog - lila.
Jag lånade min första bok ("Something borrowed" av Martina Reilly) och började känna att jag verkligen hörde hemma här.
Här kommer en bild ur min vardag; detta är vad jag ser från busstationen (som jag åker med när jag ska till tuben, men till skolan tar jag tåget )
Första lektionen var lite pirrig, men det släppte snart. Jag väntar med att skriva om klassen, eftersom det i första veckan är många som flyttas upp eller ner ett steg.
Min General English-lärare heter Thea Martin och är fantastisk. Hon är som en blandning av Lena och Mr. Marcus från Platen. (För bra för att vara sant?!)
et är väldigt stor spridning på nationaliteterna i klassen vilket är skitbra.
Equador, Sydkorea, Österrike, Tyskland, Holland, Sverige, Danmark, Norge och Brasilien ^^
Det är en till svenska i min klass som heter Johanna.
Jag har redan kommit bra överens med, främst norska Kristine, svenska Johanna (vi pratar bara englelska med varann, dock), danska Louise och österrikiska Julie.
Har dessutom pratat lite med den österrikiska killen Christian, som också gillar att skriva och går i media&art när jag har communication.
Här kommer en bild på en del av klassen;
Från vänster; Kikki från Tokyo (EF-staff på studiebesök), Mariana från Brasilien, Jag (väldigt varm), Finn från Tyskland och Julie från Österrike.
De sista två timmarna hade jag Communication men resten av halv klassen, läraren heter Judith och är äldre än Thea (som är 30-nåt) och väldigt respektingivande. (= jag är lite rädd för henne.)
Dels för att hon rättar uttal (bra såklart, men lite jobbigt) och för att hennes ögon ser likanana ut hela tiden, så man vet aldrig riktigt vem hon tittar på.
Vi fick böcker, med rådet att inte skriva i dem än, i fall vi flyttas upp eller ner. Vi fick göra ett litet grammatik-test och några Quiz om London och England.
Jag kan roa er med att jag råkade missta David Beckham för Prinsessan Diana på mitt quiz, men till mitt försvar kan jag säga att det var OTROLIGT dåligt kopierad bild. (+ att en annan grupp trodde att premiärministern heter Gordon Blue. haha)
Tog tåget hem klockan halv 7, kom hem till halv åtta och vi tre flickor åt tillsammans med familjen (nu är det ordning på torpet minsann! The lady of the house is back!), vi åt fish and chips (vad annars :P) och hennes hemmabakade morotskaka, som NÄSTAN var bättre än min egen :)
Hon visade oss runt lite, och det verkar vara en väldigt fin del av staden, så fort jag vågar ska jag gå på lite längre upptäcktsfärd och virra bort mig och ta massor av kort.
Jag måste avsluta med att berätta att de blev jätteglada för min present (Swedish Traditions = en bok med recept och fakta om sverige, på engelska såklart) och att sonen Noel (som heter samma som pappan Noel) gillade Ahlgrens bilar.
Denna dag får 5 toast! Toppenkul!
