Terrific Tuesday!
Låt mig börja med att säga att det är väldigt märkligt att skriva och prata på svenska efter att prata engelska non-stop annars. Det är som om hela jag har acklimatiserat mig till den engelska och det känns numera konstigt i munnen att formulera svenska ord och att höra mig själv prata svenska. Ett gott tecken efter knappt en vecka, I reckon! :)
Idag började jag kl. 9, hade lektion med Thea och hela klassen till klockan 12 (det handlade om arkitektur = inte mitt specialområde) , men det var riktigt kul. Vi delades in i grupper och skulle designa ett nytt "landmark" för London inför kommande OS. Mitt, Johannas och Kristines förslag "The Church of Reflection" fick hela NOLL röster, men som jag sa så är inte arkitektur min starka sida :P
Efter lektionen blev jag och några till framkallade till Thea som sa att hon tycker att vi är tillräckligt bra för att flytta upp till nivå 7 = advanced! Det finns tydligen ingen klass just nu så kanske får vi bli en egen liten klass!
Efter lunch åkte jag och några från min klass och Julie (rumskompis) till Covent Garden och kollade på en man "street-performer-manager" eller vad han kallade sig själv, som hade tvingat upp fem stackars turister att dansa fåninga (av honom koreograferadde) danser till YMCA. Mycket underhållande!! (Inte för den stackars mannen som vann dock , som vann en kyss av managern! Bläääääääää)
Efter det åkte vi tillbaka till skolan för den mest intressanta lecture man kan tänka sig. Varje vecka är det ett nytt tema och en ny lecturer och idag hette han Hassan Al-Calaph och han talade om studentupproret i Paris 1968, komplett med musikvideor av Rolling Stones och Pink Floyd.
Jag träffade mina roommates och vi tog tåget hem. Handlade lite mat på den lokala supermarketen som heter Morrisons, och åt sedan en otroligt god middag bestående av pasta med tomat och en stor bit vitlöksbröd. Maten blir bara bättre och bättre för varje dag som går! Om jag inte hittar den där promenad-stigen snart så kommer jag inte komma ombord planet hem!! :)
Vid 8-tiden kom den fjärde tjejen, hon heter Ching-Chan (stavning??) [tjing-tjan']. Hon pratar väldigt lite engelska och för att få henne attt förstå att Jo skulle komma upp och ge henne ett eget rum (eftersom det fanns ett tomt var det onödigt att hon delade med Julie redan nu) och komma upp med nyckeln. Carolina var så pedagogisk och visade med gester att jag knappt kunde hålla mig för skratt.
Ching-Chan var ledsen ett tag, men sedan blev hon glad igen. Hoppas hon träffar lite kompisar imorgon. (Vore konstigt annars eftersom det typ är lika många asiater som alla andra nationalieter tillsammans på skolan!)
Efter mycket om och men kom jag och Carolina fram till att vi ska gå på ett EF-party ikväll, och jag satt en halvtimme minst framför datorn för att försöka hitta den bästa nattbussen hem.
Jag blir mer och mer data-nörd varje dag här och jag hittade bästa rutten tillslut = ingen väntan ute på nån läskig busshållplats. :)
Livin' the dream!!
Idag började jag kl. 9, hade lektion med Thea och hela klassen till klockan 12 (det handlade om arkitektur = inte mitt specialområde) , men det var riktigt kul. Vi delades in i grupper och skulle designa ett nytt "landmark" för London inför kommande OS. Mitt, Johannas och Kristines förslag "The Church of Reflection" fick hela NOLL röster, men som jag sa så är inte arkitektur min starka sida :P
Efter lektionen blev jag och några till framkallade till Thea som sa att hon tycker att vi är tillräckligt bra för att flytta upp till nivå 7 = advanced! Det finns tydligen ingen klass just nu så kanske får vi bli en egen liten klass!
Efter lunch åkte jag och några från min klass och Julie (rumskompis) till Covent Garden och kollade på en man "street-performer-manager" eller vad han kallade sig själv, som hade tvingat upp fem stackars turister att dansa fåninga (av honom koreograferadde) danser till YMCA. Mycket underhållande!! (Inte för den stackars mannen som vann dock , som vann en kyss av managern! Bläääääääää)
Efter det åkte vi tillbaka till skolan för den mest intressanta lecture man kan tänka sig. Varje vecka är det ett nytt tema och en ny lecturer och idag hette han Hassan Al-Calaph och han talade om studentupproret i Paris 1968, komplett med musikvideor av Rolling Stones och Pink Floyd.
Jag träffade mina roommates och vi tog tåget hem. Handlade lite mat på den lokala supermarketen som heter Morrisons, och åt sedan en otroligt god middag bestående av pasta med tomat och en stor bit vitlöksbröd. Maten blir bara bättre och bättre för varje dag som går! Om jag inte hittar den där promenad-stigen snart så kommer jag inte komma ombord planet hem!! :)
Vid 8-tiden kom den fjärde tjejen, hon heter Ching-Chan (stavning??) [tjing-tjan']. Hon pratar väldigt lite engelska och för att få henne attt förstå att Jo skulle komma upp och ge henne ett eget rum (eftersom det fanns ett tomt var det onödigt att hon delade med Julie redan nu) och komma upp med nyckeln. Carolina var så pedagogisk och visade med gester att jag knappt kunde hålla mig för skratt.
Ching-Chan var ledsen ett tag, men sedan blev hon glad igen. Hoppas hon träffar lite kompisar imorgon. (Vore konstigt annars eftersom det typ är lika många asiater som alla andra nationalieter tillsammans på skolan!)
Efter mycket om och men kom jag och Carolina fram till att vi ska gå på ett EF-party ikväll, och jag satt en halvtimme minst framför datorn för att försöka hitta den bästa nattbussen hem.
Jag blir mer och mer data-nörd varje dag här och jag hittade bästa rutten tillslut = ingen väntan ute på nån läskig busshållplats. :)
Livin' the dream!!
Kommentarer
Postat av: m
Postat av: Mamma
Nej just det ! INGA LÄSKIGA BUSSHÅLLPLATSER !!!!!!
För övrigt blir jag mer och mer tokigt avundsjuk. Önskar jag gjort allt det du gör när jag var in din ålder. Keep livin' the dream. Kram mamma
Trackback
