Packa Sandras kappsäck...
Ja, nu börjar det närma sig!
Imorse fick jag mejl från rektorn på EF London - skolan där hon hälsade mig välkommen och hoppades att jag var redo inför ett oförglömligt år. I mejlet fanns också en länk till en video på EF-sidan som handlade om hur fantastiskt det kommer bli. Var man inte pepp innan blev man det då!!
Nytt pass är fixat, pund är växlade, försäkring fixad, flygbiljett bokad sedan länge, dator inhandlad, håret färgat... men väskan är fortfarande opackad. Imorgon ska jag packa dagen lång.
Det är inte så lätt som man kanske tror att packa inför ett år (även om jag kommer hem igen till jul)... Hur mycket kläder behöver jag egentligen? Hur många par skor? Men framförallt; HUR många lexikon behövs??
Jag har gått in i min lilla pack-bubbla där jag levt de senaste dagarna. I mitt huvud packar jag och packar om igen tills jag är helt snurrig. Men jag har faktiskt börjat mitt nya organiserade liv med att göra en sjukt detaljerad lista på allt jag behöver, indelat i kategorier (jag vet att du är stolt nu Ronja ^^), men det är ändå inte lätt!
Jag ska inte tråka ut dig med att berätta allt som finns i min necessär, däremot ska jag berätta en annan liten rolig historia, jag tror det kallas anekdot. :)
Att packa överhuvudtaget har jag alltid haft svårt för och alltid tagit med mig för mycket, av allt. Jag minns en sommar när vi (jag och familjen that is) åkte till en stuga i Danmark i en vecka, kanske var det 1998 eller 1999. Jag hittade foton från den resan när jag gjorde min berömda Städa, rensa, röj! och på bilden av rummet jag delade med min bror hade jag inte bara en, utan hela FEM olika deodoranter/body spray. Inte för att jag luktade särskilt illa, utan för att jag helt enkelt inte kunde bestämma mig för vilken som skulle med. Hm, kanske bottnar allt i min tidigare bekända obeslutsamhet?!
Nej, nu var det ju inte det jag egentligen skulle berätta, men när jag nu kommit in på sidospår kan jag lika gärna dela med mig av den värsta packningen jag gjort - jag gjorde den nämligen inte alls... Det var förra sommaren, innan tågluffen som jag helt enkelt inte kunde betämma mig för hur många shorts som egentligen behövdes - och behövde jag verkligen två klänningar ?? Så min kära mor packade allt jag till slut lyckats välja ut men följden att jag inte visst var någonting låg. Lustigt nog låg det jag sökte ALLTID i botten...
Nej, när det gäller att packa så har jag alltid som mål att packa LÄTT. (Det var detta jag skulle komma till, du kan andas ut nu) Det är svårt, och svårare blir det om man ska åka till Schweiz och åka skidor för första gången i sitt liv, tillsammans med tre (sedan många år skidåkande) vänner. Att det skulle bli tungt var inget att göra åt - att tåget var försenat och vi fick springa till anslutande tåg på tågstationen i Zürich för att överhuvudtaget ha någonstans att sova var heller inget just att göra åt. (Ni som var med drar redan på mungiporna nu)
Att mina bästa, relativt nya fina varma vinterstövlar hade gått sönder bara några dagar innan resan var heller inget jag kunde göra något åt - annat än att låna min kära mors något för små, men rätt snygga, kängor. Vad som däremot hade gått att göra något åt var att jag hade kunnat knyta skosnörena ordentligt. Men i brådskan av och på tåg var det ingen prioritering, något jag skulle komma att ångra.
Först snubblade jag springade till, återfick balansen, drog en suck av lättnad i kanon med mina två vänner som sprang bakom, bara för att i nästa sekund snubbla till igen och med handväska OCH tung resväska tappa balansen, glida och braka rätt in i ett enormt skåp så att det lät KABONK!! på hela stationen. Och naturligtvis var det lördagskväll så folk trodde väl att jag var rejält "rund under fötterna" (no pun intended...). Kanske var det tur, så att de inte fattade att det berodde på ren klantighet. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv som då!
Hrm, hursomhelst har det gett mig en liten fobi för att resa med tung resväska.
Men denna gång blir jag upphämtad på flygplatsen och jag HOPPAS att de har en skylt där det står mitt namn!
Imorse fick jag mejl från rektorn på EF London - skolan där hon hälsade mig välkommen och hoppades att jag var redo inför ett oförglömligt år. I mejlet fanns också en länk till en video på EF-sidan som handlade om hur fantastiskt det kommer bli. Var man inte pepp innan blev man det då!!
Nytt pass är fixat, pund är växlade, försäkring fixad, flygbiljett bokad sedan länge, dator inhandlad, håret färgat... men väskan är fortfarande opackad. Imorgon ska jag packa dagen lång.
Det är inte så lätt som man kanske tror att packa inför ett år (även om jag kommer hem igen till jul)... Hur mycket kläder behöver jag egentligen? Hur många par skor? Men framförallt; HUR många lexikon behövs??
Jag har gått in i min lilla pack-bubbla där jag levt de senaste dagarna. I mitt huvud packar jag och packar om igen tills jag är helt snurrig. Men jag har faktiskt börjat mitt nya organiserade liv med att göra en sjukt detaljerad lista på allt jag behöver, indelat i kategorier (jag vet att du är stolt nu Ronja ^^), men det är ändå inte lätt!
Jag ska inte tråka ut dig med att berätta allt som finns i min necessär, däremot ska jag berätta en annan liten rolig historia, jag tror det kallas anekdot. :)
Att packa överhuvudtaget har jag alltid haft svårt för och alltid tagit med mig för mycket, av allt. Jag minns en sommar när vi (jag och familjen that is) åkte till en stuga i Danmark i en vecka, kanske var det 1998 eller 1999. Jag hittade foton från den resan när jag gjorde min berömda Städa, rensa, röj! och på bilden av rummet jag delade med min bror hade jag inte bara en, utan hela FEM olika deodoranter/body spray. Inte för att jag luktade särskilt illa, utan för att jag helt enkelt inte kunde bestämma mig för vilken som skulle med. Hm, kanske bottnar allt i min tidigare bekända obeslutsamhet?!
Nej, nu var det ju inte det jag egentligen skulle berätta, men när jag nu kommit in på sidospår kan jag lika gärna dela med mig av den värsta packningen jag gjort - jag gjorde den nämligen inte alls... Det var förra sommaren, innan tågluffen som jag helt enkelt inte kunde betämma mig för hur många shorts som egentligen behövdes - och behövde jag verkligen två klänningar ?? Så min kära mor packade allt jag till slut lyckats välja ut men följden att jag inte visst var någonting låg. Lustigt nog låg det jag sökte ALLTID i botten...
Nej, när det gäller att packa så har jag alltid som mål att packa LÄTT. (Det var detta jag skulle komma till, du kan andas ut nu) Det är svårt, och svårare blir det om man ska åka till Schweiz och åka skidor för första gången i sitt liv, tillsammans med tre (sedan många år skidåkande) vänner. Att det skulle bli tungt var inget att göra åt - att tåget var försenat och vi fick springa till anslutande tåg på tågstationen i Zürich för att överhuvudtaget ha någonstans att sova var heller inget just att göra åt. (Ni som var med drar redan på mungiporna nu)
Att mina bästa, relativt nya fina varma vinterstövlar hade gått sönder bara några dagar innan resan var heller inget jag kunde göra något åt - annat än att låna min kära mors något för små, men rätt snygga, kängor. Vad som däremot hade gått att göra något åt var att jag hade kunnat knyta skosnörena ordentligt. Men i brådskan av och på tåg var det ingen prioritering, något jag skulle komma att ångra.
Först snubblade jag springade till, återfick balansen, drog en suck av lättnad i kanon med mina två vänner som sprang bakom, bara för att i nästa sekund snubbla till igen och med handväska OCH tung resväska tappa balansen, glida och braka rätt in i ett enormt skåp så att det lät KABONK!! på hela stationen. Och naturligtvis var det lördagskväll så folk trodde väl att jag var rejält "rund under fötterna" (no pun intended...). Kanske var det tur, så att de inte fattade att det berodde på ren klantighet. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv som då!
Hrm, hursomhelst har det gett mig en liten fobi för att resa med tung resväska.
Men denna gång blir jag upphämtad på flygplatsen och jag HOPPAS att de har en skylt där det står mitt namn!
Kommentarer
Postat av: Ronja
Åhh, Sandra, du får inte skriva så kul! Jag skrattar högt (och alla andra sover.. oopps!) samtidigt som jag nästan gråter för jag saknar dig!!
Lycka till med packningen i alla fall, är mkt sstolt över dig och din lista :)
Kram
Trackback
