London calling ...again
Då har det blivit dags igen...
...åter till den friterade potatisens förlovade land !
"Hur känns det att åka tillbaka då?" undrar folk och jag har inget bra svar. ( Har nämligen försökt att inte fundera så mycket överhuvudtaget. Livet blir tydligen enklare då. Om man t.ex. hela tiden går runt och undrar varför den där killen man gillade i somras (hrm) inte hör av sig, så blir man trött på sig själv till slut. Men sen, när man bara slutat tänka på det överhuvudtaget, så för man plötsligt veta. )
Hur känns det att åka tillbaka till ett badrum med mer mögel än en gorgonzola-ost, där lampan i duschen kanske inte är lagad än? Till kockar som inte förstår att om det bor SEX tjejer på våningen över så vill ALLA ha kvällsmat, och då helst inte mald lever med potatismos, thankyouverymuch.
Hur känns det att åka tillbaka till en stad som rymmer så många olika kulturer inom bara 2 zoner på tubekartan, där gammalt och nytt förens i en sällsam blandning? Hur känns det att åka tillbaka till det ställe där jag såg Colin Firth (!) och nattklubben i Camden där jag dansade med Mr B (?!)
Till den gamla kulturen och pubarna (som jag ännu inte besökt), till ölet jag måste lära mig dricka och till alla coola platser jag ännu inte besökt?
Hur känns det att komma tillbaka till rumskompisarna och de nya rumskompisarna som snart flyttar in, och the Blondies??
Tack bra.
Lite äldre, lite klokare, lite lugnare, lite gladare, med lite kortare hår, lite mer taggad, lite tjockare, med lite mer (julklapps-) pengar i plånboken och med en Framtidsplan. :) "You'll never walk alone!"
...åter till den friterade potatisens förlovade land !
"Hur känns det att åka tillbaka då?" undrar folk och jag har inget bra svar. ( Har nämligen försökt att inte fundera så mycket överhuvudtaget. Livet blir tydligen enklare då. Om man t.ex. hela tiden går runt och undrar varför den där killen man gillade i somras (hrm) inte hör av sig, så blir man trött på sig själv till slut. Men sen, när man bara slutat tänka på det överhuvudtaget, så för man plötsligt veta. )
Hur känns det att åka tillbaka till ett badrum med mer mögel än en gorgonzola-ost, där lampan i duschen kanske inte är lagad än? Till kockar som inte förstår att om det bor SEX tjejer på våningen över så vill ALLA ha kvällsmat, och då helst inte mald lever med potatismos, thankyouverymuch.
Hur känns det att åka tillbaka till en stad som rymmer så många olika kulturer inom bara 2 zoner på tubekartan, där gammalt och nytt förens i en sällsam blandning? Hur känns det att åka tillbaka till det ställe där jag såg Colin Firth (!) och nattklubben i Camden där jag dansade med Mr B (?!)
Till den gamla kulturen och pubarna (som jag ännu inte besökt), till ölet jag måste lära mig dricka och till alla coola platser jag ännu inte besökt?
Hur känns det att komma tillbaka till rumskompisarna och de nya rumskompisarna som snart flyttar in, och the Blondies??
Tack bra.
Lite äldre, lite klokare, lite lugnare, lite gladare, med lite kortare hår, lite mer taggad, lite tjockare, med lite mer (julklapps-) pengar i plånboken och med en Framtidsplan. :) "You'll never walk alone!"
Kommentarer
Postat av: Ida-Ida
Det kommer bli skitbra ska du se :) Tre fantastiska månader, med bland annat besök av undertecknad ;)
Jättefin bild förresten!
Saknar dig redan, tack för idag!
Kramkram
Postat av: Ronja
"You´ll bever walk alone" det är sant. För jag är alltid där, det vet du! <3
Framtidsplaner är bra grejer. Jag bestämde mig idag.. för Växjö. Satte det på pränt och skickade det till humanistlärarna på Platen. No return, och det känns toppen.
Du och jag i Växjö Sandra :)
Trackback
