Örnen har landat, än en gång
Det är ju fantastiskt när saker och ting fungerar utan strul. Var förbredd på mycket förseningar och att inte kunna åka tåg direkt till Brentford från Gatwick, men allt gick bra och planet var t.om. tio minuter tidigt och Ryanair fick spela sin fanfar. (Tror fortfarande på teorin att Ryanair fuskar med tiderna och säger att det förväntas ta längre än det faktiskt gör bara för att få spela sin fanfar)
Fick t.o.m. en tågbiljett direkt från Gatwick till Brentford, och behövde knappt vänta länge alls.
Kom fram till huset, möttes av "värdpappan" som inte ens hälsade (han hade väl inte märkt att jag varit borta), och Winny och Carolina. När Catia hade landat åkte vi till tube-stationen för att hämta henne.
En kvart senare ringde hon och sa att hon redan var hemma. Och träffat sin nya rumskamrat...
... en 22-årig tjej från Sydafrika, som kom bara lite innan mig, som rest till London via Hong Kong och Bryssel och fått sitt bagage förlorat. Från 36 gradig värme till typ -5.
Natten skulle visa sig den KALLASTE jag nånsin varit med om. Eftersom jag sover vid fönstret, och fönstret är ca 750 år gammalt och släpper in så mycket kalluft att jag kunde kända vinddraget och var genomfrusen under två tjocka täcken och tre filtar. Elementet var avstängt, eftersom de stängs av efter kl. 23...
Det slutade med att jag och Catia sov i bäddsoffan inne hos Winny och Carolina, där den enda värmaren var, under tre täcken etc.
Uschaaaaaan !!!
