Soho!
På lunchrasten gick vi till ...
CHINATOWN!
Clarence från Sydkorea tog oss (=mig och ett gäng ur gamla klassen) till en koreansk restaurang, Arang (vid Piccadilly Circus) - han hade redan bokat bord och allt! :)
Holländsk tjej och Clarence
Louise (Danmark) och Finn (Tyskland) 
(Finn var tvungen att dricka mycket för att skölja ner all Knoblauch som var i hans mat :D )
Eftersom det var Louise födelsedag idag så gick vi, ett gäng, återigen till Soho för att äta på Busaba Eathai, väldigt trevligt ställe! (Dock tyckte jag lite synd om personalen när 12 stycken skulle betala separat med ojämna pengar och det inte gick ihop... samtidigt som kön utanför växte) 
Louise = Birthdaygirl!! och Nondie (Holland)
Christian (Österrike) och Finn
Yes det var coolt! Eller som min kära vän Kristina älskar att säga; Coolio!!
Dagens inte- så-klockrena-citat:
" What's good for a starter?" (Jag & Kristina letade en billig lunch på koreanska restaurangen)
" Korean food don't have starters..." (Clarence)
"Just a question; did you have that all planned or did you just make it up as you went along?" (Jag till min nya lärare Andreas efter hans briljanta Lecture on Stories, impad av hans acting-skills)
" Well, yea, I have done it before... I was just telling a bunch of stories really" Andreas
(Hmpf. Men visst - dumma frågor får dumma svar. Serves me right för att jag skulle visa mig intresserad!!)
"That's a big bag." (Clarence (?) till Finn, som hade en stor väska)
" Yes. It is." (Finn. Som hade en stor väska)
"We mainly eat rice in Korea. Breakfast, lunch, dinner..." (Clarence upplyste oss andra okunniga)
"That is spicy!" (Clarence om maten)
" You eat spicy rice for breakfast?! " (Oidentifierad man)
"Take me down!" (Finn vill gärna bli visad lite coola Taekwondo- moves av Clarence)
" I like it dirty!" (Finn, till mig angående att slåss på gatorna i Tyskland à la Taekwondo)
(Ska tilläggas att allt detta utspelade sig i Gay-delen av Soho under tiden jag och Kristina fnittrade hysteriskt)
"I learnt a new word today - it's spelled L-U-R-V-E. It means love but more "luuuuuurve" (Jag till intresseklubben)
" Ach so, more dirty!!" (Finn igen)
På det hela taget - en bloody-fucking-tastic dag, ("som de säger over here!!)
Klantigheterna fortsätter...
Efter min lilla sightseeing i Brentford, då folk tittade på mig som om de ville säga: "Eh... har du gått vilse eller?? Big Ben ligger DÄRÅT!!" :)
Allt för er skull! :P (Nu är ni 22 stycken som följer mina "äventyr" i storstaden - spännande!! )
Igår hittade jag äntligen kanalbanken i Brentford, som är jättefin , det ligger fullt med coola kanalbåtar à la Amsterdam i själva "hamnen" (pytteliten) och sedan fortsätter slingan längs kanalen över små broar och under broar, förbi parker och stora vackra svanar. 
(http://www.foxysislandwalks.co.uk/Grand-Central-Canal/Canal-view-Brentford.jpg)
Jag, som egentligen aldrig gillat att jogga tycks ha lyckats lura kroppen att tycka om det (eller också är det ren och skär endorfin-doping!!)
Jag började lite lurigt för nåt år sen när jag börjadde dra upp tempot på mina pretto-powerwalks och övergick i pensionärs-jogging. Jag kunde riktigt känna hur kroppen tänkte;
"Ah, power-walking är bra najs det, lite lagom jobbigt, keep on walking!... oh yea! ... bambaram, den här sången har en bra rytm.. drar på lite... yeah yeah yeah... oj, vad fort det går... - men vänta lite nu - jag JOGGAR ju?!?! Sneaky bitch!! Jag hatar ju att jogga!... eller...?"
Ungefär så kan man säga att den inre striden mellan förnuft och känsla gick till... Det verkar som om förnuftet vann än en gång!
Lite nervös drog jag på mig mina supertajta (men å så sköna och underbara) löpartights som faktiskt är äkta vara, köpta i Stockholm (haha var bara tvungen att säga det) à la Edie Britt (Desperate Housewives) och iväg bar det till tonerna av The Beatles och The Clash (lite lagom klyshigt sådär - "London calling" :P)
So far, so good, jag ramlade inte eller föll i kanalen. En lyckad löparrunda. Kanske min bästa. (Jag vet att intresseklubben antecknar!)
Så jag kom tillbaka till mitt rum, snappade åt mig handduk och duschgrejor och gick ner en trappa till badrummet (som ligger precis bredvid köket - har jag säkert redan sagt). Vem går ut ut köket precis som jag ska gå in i badrummet? Yes, Sanji. Vem går in i väggen istället för igenom dörren till badrummet?? Yes, jag, FORTFARANDE i pinsamma löpartights... Haha, stackars människa.
Nu sitter vi vid våra datorer igen, Ching Chang har gått ut, vi väntar på mat och ska sedan ge oss ut för att införskaffa student-ID som ger rabatt på bl.a. Topshop och Barratts, samt Carolina ska äntligen köpa en mobiltelefon!
Hennes blev stulen i Colombia precis innan hon kom hit, så hon har använt min sen dess. Jag har pratat med både henens kompisar och Ching Changs kinesiska vän som sökte henne och inte fattade att hon ringt från min mobil första kvällen och inte sin egen. Det mest knäckande är att fler folk har ringt till Carolina på min mobil än folk har ringt till mig på min mobil haha! Skämmes!! :)
Brentford en tidig lördagsmorgon
- mitt rum har fönstret längst till höger - bakom den utstickande skylten!
På min väg till tåget:
Bibblan:
Minnesplats över soldater från Brentford som dog i WW1 & WW2:
Kyrkan:
Trembling Thursday
Idag började tydligen en ny HeadChef här på restuarangen, han presenterade sig i morse, men jag har inte lyckats definiera accenten än. Britt dock.
Hursomhelst så var maten riktigt bra idag - kanske en veggie-vänlig kock?? :)
Idag fick jag veta att min lärare ville flytta upp mig en klass till nivå 7. De andra i klassen ville stanna, men hon flyttade upp mig. Så på måndag börjar jag ny klass igen. (Vi gjorde ett slgs test och tydligen var jag bäst och snabbast av alla. Inget skryt, för jag skulle gärna stanna kvar med mina nya vänner)
Fick nyss schema med, som nog blir bättre än det gamla - bara två dagar går jag till halv 7.
Känner mig lite rastlös, längtar tills jag lär mig hitta mer och kommer in i riktiga rutiner.
Måste leta efter den där fina stigen i helgen!
Idag fick vi springa till tåget och hann mirakulöst med det i tid till skolan. På kvällen fick vi springa igen, men kom med denna gång med. (hahahaha that's city-life for ya)
För övrigt kan jag säga att min lärare Thea är bäst och jag kommer sakna henne, men att den nya Andreas ska vara jättebra och att jag har fått rätt TOEFL-klass tillsammans med min favvo-norska Kristina ^^
Tysken Finn har aldrig sett på Türkisch für Anfänger, och österrikaren Christian bär ett armband från sin flickvän.
Imorse när jag var nere i köket och hämtade och lämnade disk hälsade två av kockarna på mig.
Jag är kockarnas favorit. (Kan bero på att jag alltid tar ner disken, haha. )
Fick nyss en present från Chin-Chan från Kina (visst skrev jag att det har kommit en ny tjej, från Kina som bara stannar till jul?) :
Gissa vad?! Yes, that's right - BIFF!!!
Imorgon är det fredag och jag o Carolina och några tjejer från min klass ska pka till Oxford Street innan skolan (börjar vid 2). Galet va?! :)
Weird Wednesday
Tåget var försenat, och halvvägs dit fick vi veta varför. Någon hade hoppat framför ett tåg på spåret tidigare under dagen...
Många existensiella frågor flög genom mitt huvud och plötsligt saknade jag Filosofiska Fredagsklubben väldigt mycket. Tanken på att jag och Carolina satt försenade på tåget till vårt party på grund av att någon annan valt att hoppa framför tåget och ta sitt liv var för stor för att ta in.
Än en gång förundrades jag över hur saker och ting hänger ihop och påverkar varandra.
Det känns lite smått makabert att lägga upp en party-bild efter att ha berättat detta, men det är vad vi gjorde; åkte till partyt och försökte ha kul.
Kändis!
Just nu är jag lite besviken för jag fick inte tillvalsklassen som jag valde (TOEFL - prep) utan typ Vocabulary och nåt, som är på nivå 4 och 5... Jag ska prata med Thea imorgon och hoppas jag får byta.
Det är det enda molnen på min himmel, för snart ska jag och Carolina åka iväg till EF-partyt och dessutom SÅG JAG EN KÄNDIS idag!!! Precis utanför skolan!! Jag nästan nuddade honom!
Han är programledare för brittiska "Supersize vs. Superskinny" !
http://www.tvscoop.tv/christian_01.jpg
Terrific Tuesday!
Idag började jag kl. 9, hade lektion med Thea och hela klassen till klockan 12 (det handlade om arkitektur = inte mitt specialområde) , men det var riktigt kul. Vi delades in i grupper och skulle designa ett nytt "landmark" för London inför kommande OS. Mitt, Johannas och Kristines förslag "The Church of Reflection" fick hela NOLL röster, men som jag sa så är inte arkitektur min starka sida :P
Efter lektionen blev jag och några till framkallade till Thea som sa att hon tycker att vi är tillräckligt bra för att flytta upp till nivå 7 = advanced! Det finns tydligen ingen klass just nu så kanske får vi bli en egen liten klass!
Efter lunch åkte jag och några från min klass och Julie (rumskompis) till Covent Garden och kollade på en man "street-performer-manager" eller vad han kallade sig själv, som hade tvingat upp fem stackars turister att dansa fåninga (av honom koreograferadde) danser till YMCA. Mycket underhållande!! (Inte för den stackars mannen som vann dock , som vann en kyss av managern! Bläääääääää)
Efter det åkte vi tillbaka till skolan för den mest intressanta lecture man kan tänka sig. Varje vecka är det ett nytt tema och en ny lecturer och idag hette han Hassan Al-Calaph och han talade om studentupproret i Paris 1968, komplett med musikvideor av Rolling Stones och Pink Floyd.
Jag träffade mina roommates och vi tog tåget hem. Handlade lite mat på den lokala supermarketen som heter Morrisons, och åt sedan en otroligt god middag bestående av pasta med tomat och en stor bit vitlöksbröd. Maten blir bara bättre och bättre för varje dag som går! Om jag inte hittar den där promenad-stigen snart så kommer jag inte komma ombord planet hem!! :)
Vid 8-tiden kom den fjärde tjejen, hon heter Ching-Chan (stavning??) [tjing-tjan']. Hon pratar väldigt lite engelska och för att få henne attt förstå att Jo skulle komma upp och ge henne ett eget rum (eftersom det fanns ett tomt var det onödigt att hon delade med Julie redan nu) och komma upp med nyckeln. Carolina var så pedagogisk och visade med gester att jag knappt kunde hålla mig för skratt.
Ching-Chan var ledsen ett tag, men sedan blev hon glad igen. Hoppas hon träffar lite kompisar imorgon. (Vore konstigt annars eftersom det typ är lika många asiater som alla andra nationalieter tillsammans på skolan!)
Efter mycket om och men kom jag och Carolina fram till att vi ska gå på ett EF-party ikväll, och jag satt en halvtimme minst framför datorn för att försöka hitta den bästa nattbussen hem.
Jag blir mer och mer data-nörd varje dag här och jag hittade bästa rutten tillslut = ingen väntan ute på nån läskig busshållplats. :)
Livin' the dream!!
Manic Monday
Började klockan 12:30, precis som Julie,så vi åkte in tillsammans till 12 för att träffa Carolina för lunch (hon började kl. 9)
Men innan dess gick jag ut på en liten upptäcktsfärd och hittade det mysigaste biblioteket jag någonsin sett!! (Bild kommer inom kort)
Så jag gick in och skaffade mig ett bibliotekskort. För att få det var jag tvungen att visa upp ett brev från skolan som intygade att jag bor och studerar här, samt bevis på min signatur (= mitt visa-kort).
Sedan fick jag slå mig ner och fylla i en blankett med person-och kontaktupgifter.
Glad i hågen lämnade jag in den ifyllda blanketten till damen som hjälpt mig (som för övrigt pratade precis lika artigt och brittiskt och trevligt som på alla hörövningar vi fick höra i skolan) undrade försynt om jag verkligen var en "Mrs". (Här är de tokiga i titlar - de står t.o.m. på bibliotekskortet! Hm, undrar om man måste ansöka om nytt kort om statusen ändras...) Jag fnissade nervöst och erkände att nej, jag är inte gift. (Även om man kan fråga sig varför?? ) Då undrade hon om jag var en "Ms" eller "Miss". (ööööh... va?)
Tydligen är det så att man inte bara kan vara "mrs" eller "miss" utan även "ms" som kan betyda både "miss" och "mrs". Det är liksom lite mer hemligt, som jag förstod det.
Mitt kort fick jag till slut och färgen är - passande nog - lila.
Jag lånade min första bok ("Something borrowed" av Martina Reilly) och började känna att jag verkligen hörde hemma här.
Här kommer en bild ur min vardag; detta är vad jag ser från busstationen (som jag åker med när jag ska till tuben, men till skolan tar jag tåget )
Första lektionen var lite pirrig, men det släppte snart. Jag väntar med att skriva om klassen, eftersom det i första veckan är många som flyttas upp eller ner ett steg.
Min General English-lärare heter Thea Martin och är fantastisk. Hon är som en blandning av Lena och Mr. Marcus från Platen. (För bra för att vara sant?!)
et är väldigt stor spridning på nationaliteterna i klassen vilket är skitbra.
Equador, Sydkorea, Österrike, Tyskland, Holland, Sverige, Danmark, Norge och Brasilien ^^
Det är en till svenska i min klass som heter Johanna.
Jag har redan kommit bra överens med, främst norska Kristine, svenska Johanna (vi pratar bara englelska med varann, dock), danska Louise och österrikiska Julie.
Har dessutom pratat lite med den österrikiska killen Christian, som också gillar att skriva och går i media&art när jag har communication.
Här kommer en bild på en del av klassen;
Från vänster; Kikki från Tokyo (EF-staff på studiebesök), Mariana från Brasilien, Jag (väldigt varm), Finn från Tyskland och Julie från Österrike.
De sista två timmarna hade jag Communication men resten av halv klassen, läraren heter Judith och är äldre än Thea (som är 30-nåt) och väldigt respektingivande. (= jag är lite rädd för henne.)
Dels för att hon rättar uttal (bra såklart, men lite jobbigt) och för att hennes ögon ser likanana ut hela tiden, så man vet aldrig riktigt vem hon tittar på.
Vi fick böcker, med rådet att inte skriva i dem än, i fall vi flyttas upp eller ner. Vi fick göra ett litet grammatik-test och några Quiz om London och England.
Jag kan roa er med att jag råkade missta David Beckham för Prinsessan Diana på mitt quiz, men till mitt försvar kan jag säga att det var OTROLIGT dåligt kopierad bild. (+ att en annan grupp trodde att premiärministern heter Gordon Blue. haha)
Tog tåget hem klockan halv 7, kom hem till halv åtta och vi tre flickor åt tillsammans med familjen (nu är det ordning på torpet minsann! The lady of the house is back!), vi åt fish and chips (vad annars :P) och hennes hemmabakade morotskaka, som NÄSTAN var bättre än min egen :)
Hon visade oss runt lite, och det verkar vara en väldigt fin del av staden, så fort jag vågar ska jag gå på lite längre upptäcktsfärd och virra bort mig och ta massor av kort.
Jag måste avsluta med att berätta att de blev jätteglada för min present (Swedish Traditions = en bok med recept och fakta om sverige, på engelska såklart) och att sonen Noel (som heter samma som pappan Noel) gillade Ahlgrens bilar.
Denna dag får 5 toast! Toppenkul!
"Sunday - that's my fun day"
Green Park
Buckingham Palace
Lördag i London
Nattclub och upptäcktsfärd
Jag förstår att ni alla sitter som på nålar av spänning för att få veta hur mitt schema är = hur mitt liv kommer att se ut den närmaste tiden!
Okej, först av allt ska jag meddela att jag är på nivå 6 av 8, vilket betyder att jag är "pre-advanced" :)
(Vänta bara, snart kommer jag att prata engelska bättre än engelsmännen själva!!)
Här är mitt schema:
Måndag: 12:30 - 18:35 (med lite håltimmar o sånt)
Tisdag: 9:00 - 17:00
Onsdag: 14:05 - 18:35
Torsdag: 12:30 - 18:35
Fredag: 14:05 - 18:35 (håltimmar etc.)
De flesta dagarna börjar jag samtidigt som Carolina och Julie, eller slutar samtidigt. Men, pretto som jag är har jag redan kollat upp tågtiderna på nätet :)
Igår var jag, Carolina och Julie på en club som hette Sway, där EF hade fixat billigare biljetter till oss som går på skolan. Vi träffade Carolinas kompisar från Colombia och åkte till klubben med dem. Vi tog nattbussen hem och sen när vi kommit rätt (yes, jag hade kollat upp nattbussen innan vi åkte - det du, Ronja! ;P) så skulle vi stänga av larmet som vi lärt oss, och sedan sätta på det igen. Men , när vi skulle sätta på det så gick det på igen och vi fattade ingenting, haha.
Imorse vaknade jag av att någon/något trummade utanför fönstret, så jag har bara sovit typ sex timmar inatt. Livin' the dream!!
Men jag har varit nere och pratat med tjejen som jobbar nere i restaurangen (Yasmine) och hon sa att Jo (som äger stället och har "hand om oss" brukar vara här typ jämt, men eftersom hennes farfar/morfar dött så var allt lite kaotiskt nu). Men jag har lyckats fixa både toalettpapper till toan (hade lätt kunnat bli emergency annars, so to say) och lunch! ^^ Sandra fixar!
Pratade med kockarna och träffade en ny som jag inte träffat förut, han är faktiskt britt men hans familj är från Indien. Han heter Sanjy och är väldigt söt. ^^
Just nu så väntar jag på att de andra ska göra sig i ordning, så att vi kan äta och sedan åka in till centrum och där ska vi träffa hennes kompisar från igår och så ska vi "utforska" stan lite. Kompisen som bor här, Sebastian, har stenkoll på vad man ska se och var allt ligger, så jag tror han skulle visat oss runt. ^^
Nu har jag blajjat alldeles för mycket, vi hörs senare!
Sitting, waiting, wishing
Det är fredagsmorgon, skolan börjar klockan 16:00 och då får vi våra scheman och så får vi veta vilken nivå vi ska plugga, 1-8 där 8 är typ super-avancerad.
Sitter just nu och chillar, väntar på att mina roomies ska bli klara så att vi kan gå och köpa ett Oystercard till Julie och sedan åka iväg och "upptäcka" lite innan vi äter lunch och går till skolan.
Ikväll ska vi träffa Carolinas kompis från Colombia som pluggar i England. Först skola, sedan barbeque på skolan, sedan hem och äta, sedan träffa hennes kompis och sedan hem och sova för imorgon och på söbdag är vi lediga! :)
Ser fram emot att ge mig ut på äventyr, kanske med de andra, kanske själv. Fast det vore ju en fördel om jag hittade till tågstationen på egen hand först [...] Men, det blir säkert inget problem, för alla som känner mig vet ju att jag har lokalsinne som en brevduva. (en död sådan...)
På våningen under har kockarna redan börjar jobba - det lär bli en stressig fredagkväll för dem. Har redan lyckats charma mig in (?) hos en del. (D.v.s. jag har varit ivägen för dem och varit störig om att jag vill ha vegetarisk mat och hämtat vatten i köket etc. )
Hittills har jag träffat två italienare, en ryss och en mellanöst (kan man säga så?), en mexicanska men inte en enda britt som jobbar i köket!
Har fortfarande inte träffat "värdmamman" tillika ägare av restaurangen, men jag tror hon kommer hem från Irland idag.
Hittils är vi fyra tjejer av åtta, så det ska bli spännande att se om fler kommer idag.
Jag tror att jag har hittat lite natur där man kan promenera, men jag ska utforska det mer imorgon, för då gör det inget om jag går vilse.
See you later!
Lite bilder...
First day of school completed
Jag känner mig fortfarande lite omtumlad, som om jag har åkt några varv i en torktumlare eller så. Men på ett bra sätt, of course. Men, om ni läser ska ni kanske ... göra det så noggrannt - det mesta är random blajjing, so to say.
Idag har jag gått första dagen i skolan. Eller ja, det var mer en introduktion om regler och hur det funkar och så - riktiga lekioner etc. börjar på måndag. Känns riktigt bra. Först var jag lite fundersam över om det är "onödigt" att gå denna kursen, men jag tror jag kommer utveckla min engelska något enormt. Jag planerar att ta ett test som heter IESL (??) eller liknande, som är för universitetet. Vem vet - kanske stannar jag ett tag här? :) (säger jag efter knappt 24 h ...) Hursomhelst så blev vi försenade ("vi" är jag, min roommate Carolina och Julie som bor i rummet bredvid), eftersom det kom en fransk dam till restaurangen och trodde att hon skulle bo här. Men det ska hon inte, så pappan i familjen försökte förklara det för henne, men det gick inte så bra eftersom hon inte kunde engelska (hon ska också gå till EF-skolan), och det var allmän förvirring. Tydligen kom hon igår och fick sova över här. Hon var inte nöjd.
När vi väl kom iväg till tåget så var vi redan en halvtimme sena, men det spelade ingen roll, för när vi kom till skolan fick vi ställa oss i en enorm kö för att fylla i papper och göra kopior av våra pass. Sedan skulle vi göra test, men det hade jag redan gjort hemma via internet, så jag och Julia väntade jääääättelänge (typ 40 min :P) och sen gick vi och köpte lunch för att sedan få lite basic-info och köpa böcker.
Sedan gjorde vi vårat bästa för att undvika den argentiska mannen som numera går under namnet "Carolina's new 'friend'", som verkar ha blivit bästis med den franska kvinnan. Just det - angående henne så glömde jag berätta att imorse så gick larmet här i huset när jag och Julie satt och åt frukost och upp kom den franska kvinnan som vi inte ens visste fanns här, och eftersom vi inte hade fått någon kod eller något så bara stod vi där och tryckte febrilt på olika knappar. Det slutade sen...
För övrigt kan jag meddela att mitt svindyra Oyster-card visst funkar, att jag kanske kan få 30% studentrabatt nästa månad och att jag nyss åt en liten kexchoklad från Sverige och kaffe som Julie fixade åt mig. :)
Nu sitter vi tre flickor här inne på mitt och Carolinas rum som värsta japanerna och knapprar på varsin laptop, det trådlösa internet funkar fint och än så länge har vi inte behövt betala något :)
Om någon har lust att Skypa så hör av er ! De andra ger virtuella visningar av rummen med webcam just nu !
De andra tre flickorna som ska bo här har inte kommit än, och vi väntar spänt. Ikväll ska vi också få genomgång av hur allt funkar (inklusive larmet!) och träffa åtminstone pappan. Det har varit lite strul, för att mamman som har hand om oss, hennes farfar dog nyligen så hon är på Irland och kommer inte hit förrän på fredag. Plus att det har dykt upp två franska gäster som inte ska bo här och igår var en busy night. (Känner mig skitfånig när jag skriver på svengelska, men det bara blir så) .
That's it for now! :)
Örnen har landat!
Sitter just nu på min säng i rummet jag delar med en 18-årig tjej från Colombia.
Vi är på tredje våningen, från markplan, och under oss hojtar kockarna på alla möjliga språk (mest spanska).
Bredvid mig sitter min rumskamrat Carolina från Colombia och pratar med sin mamma via Skype på högljudd spanska (just i detta nu säger mamman nåt om att jag ska följa med någonstans). Vilken dag!!
Gick upp kl. 04.30 - åkte till Arlanda (=4h i bil), flög, kom fram till London vid 1, blev hämtad av en kille (ursprungligen från Marocco) och sedan har jag packat upp o umgåtts med Carolina och den andra tjejen som kom idag, Julia, från Frankrike.
Nu är jag övertrött men ska ändå berätta att jag fått fish&chips direkt från restaurangen, specialgjord av en söt kock , eftersom jag inte äter bacon ...
För övrigt har jag...
- fått en mindre chock när jag upptäckte att min roommate hade med sig TRE fulla väskor, och där stod jag med min enda. Dock har vi delat systerligt på utrymmet - hon instisterade (Hon sa även att om jag vill låna nåt är det bara att ta ^^)
- köpt en månads Oyster-card som ska ge mig fri transport i London för £144 - men trots detta kan jag kanske inte ens åka till skolan på det imorgon haha
- blivit hämtad på flygplatsen av en trevlig ung man med en egengjord "Sandra Ljung" -skylt, vi pratade om lite av varje och han trodde jag skulle få det bra på det här stället (jämfört med andra ställen han lämnat av folk, sa han)
- fått en kram av Carolinas mamma
- varit typisk svensk
- sett en del söta kockar på våningen under
- fått en kille att hjälpa mig stänga fönstret som inte alls var trasigt utan bara lite meckigt
- pratat halvtaskig engelska som tycks förstärkas i sin svenska brytning
- pratar un peu francais avec Julia
- upptäckt att jag inte alls bor hemma hos en värdfamilj utan som ett studenthem - vi har ett frukostbord utanför, o strykbräda o mikro o kyl
- fått flera sidor med regler (t.ex. bara duscha mellan 7.30 - 10.00 o 19.30 - 21:30)
- fixat TV:n på rummet (!)
- kanske slipper undan att betala 5£/vecka för trådlöst internet på rummet
- valt sängen med bästa läget men sämsta madrassen
Ja, det var väl det mesta... mer utförlig beskrivnig kommer snart, plus bilder!
Imorgon börjar skolan klockan 9, vi ska åka vid 8 så jag borde gå o sova nu... tester m.m. väntar
Godnatt!
London calling!!
Nu sitter jag här nyduschad, packad och klar. Till och med checkat in har jag gjort via sms.
Då återstår väl bara att packa ner datorn i handbagaget och väga alltihop och hoppas att det inte är mer än åtta kilo!
Örnen lämnat boet kl. 05.15 imorgon bitti, flyget går kl. 11.10 och kl. 12:50 engelsk tid beräknas jag landa!
Ha det bra och nästa gång vi ses bloggar jag från London, baby!! :)
Packad och klar!
Äntligen, efter sisådär sju ompackningar är jag någotsånär nöjd.
Det är helt omöjligt svårt att veta vad som behövs och inte och vad som verkligen är bra att ha och vad som är "bra att ha".
Något som verkligen är bra att ha är ju vantar, och jag kan stolt meddela att jag stickade klart dem igår kväll. (eller ja.. mamma stickar klart tummen as we speak) :)
Den 16 oktober flyger de magiska vantarna vidare till Ronja i Schweiz efter att ha varit med om otroligt mycket skumma grejjor (det brukar ju hända en del knäppa saker när det handlar om mig av nån anledning...) och sedan vidare till Ida i Jönköping den 16 november... och sen är det jul igen !
Idag har det för övrigt varit en otroligt vacker septemberdag.
Ida's back in town!
Vi gick runt udden, och det var så fantastiskt vackert! Solen sken, vindkraftverken snurrade, vattnet blänkte rent och vågor krusade lätt, vindsurfare i rad och lite gult mitt ibland det gröna i lövverket...
Sådant där som man bara riktigt lägger märke till när man vet att man snart inte kommer att se det på ett tag.
När vi kom hem igen, efter att ha pratat om framtiden och livet och allt däremellan så åt vi fruktsallad (regression, anyone?) och drack te.
Sedan upptäckte vi några intressanta funktioner på min dator; nämligen att man kan ta roliga kort med webcamen som detta:
Vi kollade på Rom-filmen och blev lite nostalgiska...
Och nu är hon på väg tillbaka till Jönköping och snart ska vi båda se på Notting Hill på 3:an.
Packa Sandras kappsäck...
Imorse fick jag mejl från rektorn på EF London - skolan där hon hälsade mig välkommen och hoppades att jag var redo inför ett oförglömligt år. I mejlet fanns också en länk till en video på EF-sidan som handlade om hur fantastiskt det kommer bli. Var man inte pepp innan blev man det då!!
Nytt pass är fixat, pund är växlade, försäkring fixad, flygbiljett bokad sedan länge, dator inhandlad, håret färgat... men väskan är fortfarande opackad. Imorgon ska jag packa dagen lång.
Det är inte så lätt som man kanske tror att packa inför ett år (även om jag kommer hem igen till jul)... Hur mycket kläder behöver jag egentligen? Hur många par skor? Men framförallt; HUR många lexikon behövs??
Jag har gått in i min lilla pack-bubbla där jag levt de senaste dagarna. I mitt huvud packar jag och packar om igen tills jag är helt snurrig. Men jag har faktiskt börjat mitt nya organiserade liv med att göra en sjukt detaljerad lista på allt jag behöver, indelat i kategorier (jag vet att du är stolt nu Ronja ^^), men det är ändå inte lätt!
Jag ska inte tråka ut dig med att berätta allt som finns i min necessär, däremot ska jag berätta en annan liten rolig historia, jag tror det kallas anekdot. :)
Att packa överhuvudtaget har jag alltid haft svårt för och alltid tagit med mig för mycket, av allt. Jag minns en sommar när vi (jag och familjen that is) åkte till en stuga i Danmark i en vecka, kanske var det 1998 eller 1999. Jag hittade foton från den resan när jag gjorde min berömda Städa, rensa, röj! och på bilden av rummet jag delade med min bror hade jag inte bara en, utan hela FEM olika deodoranter/body spray. Inte för att jag luktade särskilt illa, utan för att jag helt enkelt inte kunde bestämma mig för vilken som skulle med. Hm, kanske bottnar allt i min tidigare bekända obeslutsamhet?!
Nej, nu var det ju inte det jag egentligen skulle berätta, men när jag nu kommit in på sidospår kan jag lika gärna dela med mig av den värsta packningen jag gjort - jag gjorde den nämligen inte alls... Det var förra sommaren, innan tågluffen som jag helt enkelt inte kunde betämma mig för hur många shorts som egentligen behövdes - och behövde jag verkligen två klänningar ?? Så min kära mor packade allt jag till slut lyckats välja ut men följden att jag inte visst var någonting låg. Lustigt nog låg det jag sökte ALLTID i botten...
Nej, när det gäller att packa så har jag alltid som mål att packa LÄTT. (Det var detta jag skulle komma till, du kan andas ut nu) Det är svårt, och svårare blir det om man ska åka till Schweiz och åka skidor för första gången i sitt liv, tillsammans med tre (sedan många år skidåkande) vänner. Att det skulle bli tungt var inget att göra åt - att tåget var försenat och vi fick springa till anslutande tåg på tågstationen i Zürich för att överhuvudtaget ha någonstans att sova var heller inget just att göra åt. (Ni som var med drar redan på mungiporna nu)
Att mina bästa, relativt nya fina varma vinterstövlar hade gått sönder bara några dagar innan resan var heller inget jag kunde göra något åt - annat än att låna min kära mors något för små, men rätt snygga, kängor. Vad som däremot hade gått att göra något åt var att jag hade kunnat knyta skosnörena ordentligt. Men i brådskan av och på tåg var det ingen prioritering, något jag skulle komma att ångra.
Först snubblade jag springade till, återfick balansen, drog en suck av lättnad i kanon med mina två vänner som sprang bakom, bara för att i nästa sekund snubbla till igen och med handväska OCH tung resväska tappa balansen, glida och braka rätt in i ett enormt skåp så att det lät KABONK!! på hela stationen. Och naturligtvis var det lördagskväll så folk trodde väl att jag var rejält "rund under fötterna" (no pun intended...). Kanske var det tur, så att de inte fattade att det berodde på ren klantighet. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv som då!
Hrm, hursomhelst har det gett mig en liten fobi för att resa med tung resväska.
Men denna gång blir jag upphämtad på flygplatsen och jag HOPPAS att de har en skylt där det står mitt namn!
Ny frisyr - ny dator - nytt liv!
Igår hände allt på en gång. Efter att ha gått omkring som en rastlös iller i flera dagar hade jag plötsligt en tid att passa, jag skulle nämligen äntligen klippa och tona håret. Snacka om investering!!
Det blev jättesnyggt, på något oförklarligt vis blir mina ögon blåare och mina tänder vitare när jag färgar håret mörkt. Så nu är jag redo för en höst i storstan!
Det är intressant det där hur man ser ut kan påverka hur man känner sig. What you wear changes how you feel. (Är inte det en reklamslogan för Libresse förresten...?) Eller är det kanske tvärtom? How you feel changes how you wear. Kanske går de hand i hand, och kanske spelar det inte så stor roll, för om man mår bra så syns det.
Och jag mår bra i mitt nya hår.
Det som hände sedan, när jag cylkade hem med mitt nyfriserade hår fladdrande i vinden, var att jag fick ett spännande sms.
Från Telia som sa att mina pengar är slut? Nix.
Från någon trevlig kille som plötlsigt ville ses? Nix.
Från H&M som vill meddela att jag får 10% rabatt på den billigaste varan vid köp av 3? Nix.
Det var nämligen från Posten, och jag kunde nu hämta min nya dator.
Men eftersom allt som sagt hände på en gång, så skulle det komma en herrre och köpa min mormors gamla servis just precis när jag kom hem. Det var för övrigt en väldigt trevlig herre, såg ut som en professor av något slag, som man kallar in vid särskilda tillfällen.
Hursomhelst så fick jag min dator tillslut, och lyckades få igång den utan att av misstag säga ja till att uppgradera hårddisk och skrivbordsikoner och min egen look på bilderna jag matat in, till en (o)rimlig liten kostnad.
Då ringde plötsligt min f.d. franska-lärare för att uppdatera mig i de senaste händelserna i utbytet med en fransk skola som jag gjorde som prpjektarbete med henne som handledare. Jag fick MVG på mitt projektarbete (tog chansen att skryta lite) men trots det så får vi inga pengar från EU att åka på förberedande besök till Frankrike.
Trots de tråkiga nyheterna så var det kul att höra av henne och jag lovade att mejla från London.
Ni vet den där trissreklamen när en kille lyckas träffa papperskorgen med alla hopknycklade papper? Plötsligt händer det. Så kände jag när jag alldeles på egen hand, utan att ens kolla i instruktionsboken (är alldeles för stirrig för sånt) så lyckades jag få internet att fungera! (Det du, Dennis!)
Kollade mejlen och vad fanns där om inte ett mejl från min värdfamiljs-mamma?! Är det inte skumt att det som jag väntat på i veckor nu händer på en och samma dag! Inom loppet av bara några timmar.
Hursomhelst så tackade hon för mitt 'wonderful mail' och skrev att de inte svarat då de varit på semester. Vad det gäller mina framtida rumskompisar så kommer jag bo tillsammans med 6 (!) andra tjejer från olika länder som också ska gå på samma EF-skola. Vi ska få bo i en egen del av huset och äta våra måltider på restaurangen som familjen driver. Helt sjukt coolt!! Inte ens utan koffein i kroppen kan jag väl lyckas göra mig osams med alla sex, liksom?! Det enda som oroar mig en smula är det enda badrummet vi ska dela...
För övrigt vill jag bara berätta att jag efter ett år av en daglig dos koffein (två koppar kaffe till frukost. minst.) har påbörjat en egen-designad detox-kur. Det ni! Såhär är den: Jag ska inte dricka kaffe överhuvudtaget i tre dagar. Slut. :)
Nostalgi-låda och lik i garderoben
Igår avslutade jag mitt tre dagar långa projekt: Städa Rensa Röj! Med andra ord såg jag till att för första gången på alldeles för länge städa igenom varenda liten låda och hylla i mitt rum. Till saken hör att mitt rum är ganska stort, jag har en walk-in garderob och alldeles för mycket prylar och kläder. Eller ja, hade. Nej, förresten - har.
För mig innebär hösten nystart. Mer så än nyårsafton. Och alla kom-igång- kampanjer och andra recept på hur man kommer ur denna höst som sitt bättre jag säger mig att jag inte är ensam. Visst är det väl en härlig känsla, sådär precis innan skolan börjar och man har bestämt sig för att denna höst ska jag vara organiserad, strukturerad, balanserad och harmonisk. Visst skrumpnar beslutsamheten och inspirationen i takt med rönnbären, men det var ändå i den andan jag bestämde mig för att genomföra en rejäl höststädning.
Kanhända låter det inte särskilt krävande, eller ens något att vara stolt över, och det kan mycket väl stämma, men saken är den att jag är en sådan person som kan vara fruktansvärt lat när jag kan. Det vill säga, jag sopar gärna dammet under mattan och ignorerar bulan som bildas därunder tills den växt sig så hög att jag känner mig som betjänten i Grevinnan och betjänten till slut, och helt enkelt måste ta itu med det.
Men inte den här hösten inte! Därför har jag nu som sagt dammtorkat, dammsugit, rensat, återvunnit, skänkt bort (vilket påminner mig - Ellan om du vill så kan du få mina knappt använda akvarellfärger med tillhörande akvarellpapper till jul?) och posat mig igenom en hel garderob, bokhylla och skrivbord. (Kanske glömde jag nämna att jag även har en förmåga att hamstra onödiga saker, vilket innebär att varje ovan nämnda möbel var sprängfylld med grejor)
Det var inte förrän jag stötte på den nedersta skrivbordslådan som jag var tacksam över min hamster-gen. Däri hade jag nämligen slängt ner allt möjligt och omöjligt som jag inte ens visste att jag ägde, som jag samlat på min under min barndom (Officiellt är jag ju inte längre barn utan vuxen. Jag får rösta, handla på internet och köpa tobak, jag får även dricka alkohol men inte köpa den förpackad...).
I denna skattkammare till låda, som numera går under namnet "Nostalgi-lådan" hittade jag gamla brev från min bästa killkompis (såklart jag var kär i honom!) med listor på de snyggaste och snällaste tjejerna i klassen (jag var med på båda, antagligen är det därför jag sparat dem), inbudningskort till Halloween-partyn, ett gammal åkband från Liseberg från klassresan i 6:an, gamla kalendrar och halvskrivna dagböcker.
Dessutom fanns där även ett läppglans med banansmak (!) vars artificiella doft med omedelbar verkan tog mig tillbaka till mellanstadiediscon med nervösa fjärilar i magen, Date-parfym och Axe-deo och Ryska posten. Vad är väl en bal på slottet mot det?! En tryckare till Backsteet Boys tillsammans med ovan nämnda killkompis och lyckan visste inga gränser. Sockerdricks-bål av recept ur den då nyaste tjejtidningen Julia som jag älskade och I'm blue med Eiffel 65. Krumellurpiller, någon?!
Kanske är det så att man måste se till det förflutna för att kunna förstå det pågående. Kanske är det så att jag kände hur tolvåringen inom mig fortfarande fanns kvar, djupt därinne. Kanske är det också så att det inte går att helt och hållet förstå varför man är som man är idag om man inte rensar ur sina skrivbordslådor ibland.
Denna höststädning har nämligen ledd till oanade insikter om mig själv.
Det slog mig plötsligt att jag har blivit något jag aldrig trodde var möjligt när jag växte upp. Något jag ine ens visste att man kunde vara. Nämligen ... ett Pretto.
Hur vet jag det? I Nostalgi-lådan hittade jag nämligen ett flertal tidningsurklipp på mig och mina vänner. Och tydligen så har jag varit med och anordnat Kärleksveckan i högstadiet, medverkat i min begåvade vän Ellinors pjäs Fredspjäsen (efter Bernard Bensons bok Fredsboken - läs den!), vunnit stipendier och skrivit ett bra projektarbete (Att etablera ett svensk-franskt utbyte) samt stöder Unicef och Rädda barnen. Jag liksom såg mig själv utifrån.
Och efter rannsakan av mig själv insåg jag att jag har alla de klassiska Pretto-symptomen, nämligen;
- Jag lägger mig tidigt och går upp tidigt
- Jag äter hälsosamt och motionerar regelbundet
- Jag lyssnar på P3
- Jag undviker tillsatser i mat och färdigmat så gott det går
- Jag är vegetarian
- Jag är politiskt korrekt i de flesta frågor
- Jag går till kyrkan när andan faller på (typ jul och påsk...)
- Jag agerar språkpolis (även när jag fattar vad folk menar)
- Jag använder ord som "dock" i mitt vardagliga tal
- Jag har aldrig rökt
- Jag dricker "lagom" mycket (och helst rödvin - bra för blodet...)
- Jag planerar och skriver "att-göra-listor"
- Har aldrig kommit försent till skolan
- Bakar eget bröd
- osv...
Snacka om lik i garderoben ! Men första steget att komma ur Prettoismen är tydligen att erkänna det för sig själv och andra. Here it goes; "Hej, mitt namn är Sandra. Jag är ett Pretto."
Puh! Tänk vad en höststädning kan leda till! :P
Das bin ich
Födelsedatum: 9 oktober 1990
Familj: Mor & bror
Pojkvän?: Nix
Bloggar för att: intresseklubben ska kunna följa mitt år i London
Åker till London: 16 september kl. 11.10 från Arlanda
För att...: plugga en intensivkurs i engelska på EF:s språkskola i centrala London
Kommer att bo: hos en värdfamilj i Brentford
Gör annars...: har sommarlov just nu, jobbade på ett glasscafé i stadens hamn i somras och innan dess tog jag studenten från samhäll/språk
Gillar: Yoga, träffa vänner, dricka kaffe, skriva, läsa...
Är: fiskätande vegetarian och smyg-hypokondriker
Musiksmak: ... gammal och blandad. Från Edith Piaf till Mando Diao via Darren Hayes, Lars Winnerbäck och Peter Jöback, vidare till Damien Rice och Jack Johnson sen The Clash och Ramones osv.
Stjärntecken: Våg
Bästa resan var...: tågluffen förra sommaren tillsammans med Ronja och Ellan (Tyskland, Italien, Österrike, Schweiz, Spanien, Frankrike)
Tandställning: inte längre, bara en äcklig skena på natten
Synfel: Yes, utan linser eller glasögon är jag lost
Pågående projekt: stickar ett par mörkblå vantar som jag ska ha med mig till London och sedan skicka vidare till Ronja i Schweiz (ronjae.blogg.se) som sedan skickar dem vidare till Ida (iwe.blogg.se) i Jönköping, helt à la Systrar i jeans.
Senaste resan: besökte Ida i Jönköping fredag till söndag, très sympa
Väntar på...: laptop jag beställde på cdon.com igår
Dagens I-landsproblem: mina naglar på höger hand är inte tillräckligt långa för att jag ska kunna lacka dem...
Tid det tog att skriva detta...: alldeles för länge!
